Spenderade nyligen en vecka i stadsflykt tillsammans med Enzo. I ett hus vid en sjö. Känner med jämna mellanrum ett överväldigande behov av att avlägsna mig från Det hela. Efter en viss mängd Riesen-reklamer, eurodiscogrannar, Reinfeldtska ögonbrynshöjningar samt konstanta mediala påminnelser att Melodifestivalen faktiskt pågår är det precis som en liten hårt arbetande farbror någonstans i frontalloben plötsligt slår näven i sitt skrivbord, reser sig och utbrister "A-ha looken!? Tillbaka!? Vafan!?!? That's it, jag slutar...". Vansinne utbryter i logikcentrat då fler hjärnfunktioner lämnar in avskedsansökningar och det enda sättet att styra upp det hela är att leverera en välbehövd semester med löfte om minimal idiotstimuli.
Jag spenderade således en ljuv vecka i isolering med tre kanals bush-TV, promenader, läsning (för nöjes skull), lite skidåkning, musiknjutning, braseldning, filmtittande, motionerande samt med att bara sitta med en kopp kääf vid matbordet och glo ut över sjön. Oh, the själsliga tillfredställelse. Kan återigen slå fast att jag inte borde leva i tätbebyggda områden.
Kom hem häromdagen och blev omgående ass-raped by reality. En inlämningsuppgift på 1500 ord ska lämnas in innan veckoslutet, en seminarieartikel måste bearbetas omgående, tvättmaskinen har pajat och inga av de paket som jag förväntat mig skulle dykt upp under min veckolånga exil (varav några innehållande kurslitteratur jag är i trängande behov av) hade kommit. Balltard!
Nu är iaf tvättmaskinen utbytt mot en sprillans ny högteknologisk kreation som INTE utdelar svåra hörselskador till den stackare som måste gå på toan under centrifugering. Varför detta krångel med tvättmaskin i lägenhet, kanske du undrar? Helt enkelt av den anledning att jag vägrar att ge mig i kast med det feodala miniskräckvälde som det Gemensamma tvättytrymmet innebär! Kungen/drottningen (ordföranden i bostadsrättsföreningen) styr och ställer obehindrat över pöbeln med hjälp av adeln/spionerna (65-plussarna i föreningen), hotar med hyrespåslag och reprimerar med de fruktade Arga lapparna. Där finns falanger av tidsfascister, luddfascister och diverse golvtorkningsfascister. Inbördes triggar de varandra till ständigt nya höjder av paragrafrytteri och nässkrivningar. Småsinthet och snäsighet uppmuntras. Ett horribelt universa samt ett fruktansvärt och ovärdigt sätt att leva. Och har man någon gång slått sig fri från dess förtryckande bojor kan man omöjligen gå tillbaka. Jag skulle hellre gå sketen!
Nåväl, tillbaka till hi-tech maskinen. Vi snackar digitaldisplay, ekovänlighet, spacade specialtvättprogram, ryggmassage, drinkblandare, pedikyr - you name it! Och allt på Enzos nota som grädde på moset! Jag köpte ju trots allt den förra trotjänaren för typ tio år sedan. Visserligen för typ halva summan hon hostade upp för det nya rymdskeppet men - inflation, aktier, bla, bla, du vet... Det var en annan tid! Ahem. Det gäller att hooka upp med en riktig sugar-mama. Att viska ljuva hintar vid väl valda tillfällen; "inget bedyrar kärleken mer än en högkvalitativ torktumlare..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar