måndag, juni 28, 2010

Den döende hipstern...

Ja, när jag nu vältrat mig i frodigt sommarlov i veckorna tre (eller är det fyra?) och inte varit allvarligt exponerad för vare sig radio, TV, folk, tonåringar eller krogliv så har det börjat kännas som om ens egna verklighet - den valda verkligheten - är den rådande. Inga Ernst Billgren/Andersochmååååååååns lookalikes som lyssnar på hipp retrodiscoelectroindiebajskorvsmusik här inte. Ahhh. Så tittar jag upp från datorn och ser en tard från huset brevid i ironiska tjockbågade brillor, hög fluffig 80-frippa, vitt linne, fåniga shorts alá dom på bilden från H&Ms hemsida jag kräktes över tidigare i våras samt vad som ser ut som käng-höga latex-Converse. Reality check. Ugh...

Anyhoo - midsommarafton var fin. Enzos morbror och mosters sommarstuga var angenäm med egen badplats/brygga och allt. Jag och Enzo invigde Vänern för i år. Drack öl i lagom mängd, käkade gott och lyssnade på sjörapporten. Var tyvärr även tvungen att kolla några minuter på VM i bollfot. Såg lika lamt ut som vanligt. Testade nya kamerastativet. Funkade utmärkt. Vi avrundade runt elva och styrde hemåt eftersom Enzo skulle upp och jobba dagen därpå.

Midsommardagen bjöd på fint väder, stor dramatik, film i form av "Hot Tub Time Machine" och ett gäng The Wire. Sista säsongen nu. Fan, va bra det är. Linkmäster besökte även min kvarterspizzeria så jag gled dit i sommarkvällsbrisen och tjötade lite på uteserveringen. Han skulle plocka upp nån på stationen. Han har körkort igen efter 12 år. Weird.

Igår var vi ute och gled runt Göta kanal. Tidan, Töreboda, Hajstorp, Sjötorp, Lyrestad och nått annat mystiskt litet ställe. Det är smäktande vackert runt kanalen kan bara konstateras. Dom har perfekt mjukglass på Glasskafét i Sjötorp förövrigt. Gräddig och trevlig, inte sådär isig och smaklös som den kan vara ibland. Skulle vara kick-ass att bo längs med kanalen konstaterade vi. Bada, sitta och glo på all båttrafik, lyssna på det kluckande vattnet, jäsa, päsa... Och därmed fick jag lite anledning att posta lite Byrds ackompanjerat med film från Easy Rider:



Dennis regerade.

Smiskade ass med klanen på GTA "Lost and the Damned" team death match igår kväll. Vete faen om det verkligen är lika bra i TDM läge som det vanliga GTA - känns lite blekare på nått sätt. Men vi fårla känna på't ett tag innan vi dömer ut det helt. En del roliga nya vapen helt klart.

Tog en promenad med nya Marah plattan i lurarna runt halv ett i natt. Kunde inte motstå frestelsen utan tankade hem den innan jag fått LPn/kassetten. Hursomhelst så var det trevligt. Enda kritiken är möjligen att ljudnivåerna på låtarna är lite flako. Vissa är ultra-komprimerade alá dagens skitljudsstandard, vissa är underligt låga i volym medan vissa är alldeles perfa. Weird. Vinylen kanske är bättre - skulle ju vara helt analogt mastrad. Annars är det en spretig och DIY-ig platta. Jag gillar sånna plattor. Jag äger en hel del sånna plattor. Jag har varit med och gjort sånna plattor. Finns en viss magi i't. Känns lite som odistillerad artistisk vision.

Beställde förövrigt två Big Star CDs häromdagen. Jag är inne i't. Två live/demo samlingar. Känns exakt som den typen av plattor jag brukade åke ner och klippa som importer för dyra pengar på Skivhugget i Götet på 90-talet. Mystiska, obskyra ex med repiga cases från blädder-stället. Nu blir det bara Amazon. Blanka ex i Jiffy-påsar med sprickor i casen. Inte lika romantiskt...

Idag gör jag inte mö. Gick upp runt elva, levererade grejjs till Enzo (hon jobbade), käkade frukost och har sedan slappat vid datorn tills nu. Funderar på att bajsa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar