Trummorna drar igång ett slamrigt beat, basen lägger sig tillrätta i ett enkelt taktfast komp, gitarren börjar med dov ton att tugga på ett halvtungt rullande riff och slår sedan diverse dissonant låtande ackord i moll. Heavy shizz, tänker man. Hendrix? Zep? Cream? Bandet jammar lite i studion i väntan. Plötsligt dyker Miles upp i kontrollrummet, fångas av musiken och kastar sig in i studion med trumpet i hand...
Slängde på Miles Davis "A Tribute to Jack Johnson" förut och tänkte bara försöka förmedla dess relativa underlighet som Miles Davis platta. Rock & roll, jazz och space-flum i en härlig blandning.
Jaha, nu ska tydligen The Black Crowes packa ihop på obestämd framtid igen. Tråkigt eftersom jag inte sett dom den här vändan. Positivt dock eftersom detta potentiellt kan innebära återkomsten av Chris Robinsons New Earth Mud. New Earth Mud känns faktiskt mer intressant i min värld än nuvarande Crowessättning. Luther Dickinson i all ära men hans guraspel känns väl lamt och rutinmässigt i skuggan av Marc Ford.
Fan, nu kommer snart en ny Petty platta också. Ytterligare ekonomihot. Det blir turné också, men givetvis bara i staterna. Vore ju livsfarligt att flyga över till Europa. Askmoln, blixtar, SARS, fransoser och annat obehagligt. Hoppas åtminstonde att plattan är bra. Han har änna fastnat i ett självplagieringsstadie på de senaste plattorna.
Nu ska det dammsugas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar