Fredagen, midsommarafton, började med att... öööh... har redan glömt det. Tror jag sov till tio. Ljuv sömn vet jag. Gick upp, Enzo bakade bröd som precis skulle jäsa i typ fyrtio minuter så vi drog en kraftgångsrunda med en gång under tiden. Väl hemma igen käkade jag frukost och fixade i ordning mej inför avfärden mot Lidköping.
Först inledde vi en jordgubbsjakt i Skövde men när vi inte fann några jordgubbsstånd fortsatte vi mot Lidköping. Där fanns inga heller. Vi svängde förbi Martman och plockade upp honom varpå vi körde förbi Elaines place och hämtade en massa mat som skulle avnjutas senare på kvällen. Efter detta styrdes kosan mot Götene och första ölen korkades upp.
Festen blev rätt bra. Avslappnat och lättsamt med gött folk. Visst, jag fylledansade lite väl ofta, intensivt och pinigt men det har jag förmodligen redan glömt i morgon. Vad som däremot inte var lika angenämt var den blixtrande huvudvärk som dök upp runt elvasnåret och tvingade mej sluta dricka. Weird. Har aldrig fått huvudvärk samtidigt som jag druckit. Det hela utvecklades även till illamåendevibbar strax innan läggdags. Ställde en hink jämte sängen men behövde den inte som tur va.
Vaknade med lätt betonghjälm men skakade av den hyffsat fort. Enzo var redan uppe och i städartagen och jag, Linux samt Martman joinade in och hjälpte till med att få ordning på huset. Det var typ spilld öl och grogg på större delar av nedervåningsgolvet. Och chipssmulor. Nasty biz.
Efter en fin frukost ute i solen och bl.a. ett eventuellt försök i att få mej ta ställning i frågan om hundar eller katter är bäst (hint: jag bryr mej inte om någondera) så var det dags att dra hemmåt.
Under hemfärden råkade jag ratta in P3 på bilradion och en dokumentär om Broder Daniel. Himla intressant. BD är ett band som jag hyser en viss respekt för trots att deras musik kanske inte alltid tilltalar mej. Dom känns på nått sätt ganska ärliga och passionerade i sitt uttryck och den kvaliteten gillar jag hos band. Sedan har dom ju också faktiskt några kanonbra låtar som "Shoreline" och "When We Were Winning". Problemet för mej är väl att det blir lite väl enkelspårigt i längden. Jaja. Jag blev fast i historian och fortsatte lyssna i soffan hemma i lägenheten.
Enzo gick sedan till jobbet och jag ringde runt och tjötade med folk angående morgondagens resa till Götet för att kolla på AC/DC. Det blir jag, Martman och hans bror Estevez i min bil.
Efter detta drog jag dagens motionsrunda varpå jag beställde pizza och slängde på Henrik Schyfferts "The 90's - ett försvarstal" på SVT Play.
Nu är det så att när jag är bakfull och ensam med mina funderingar tenderar jag att bli lite smådeppig och känslosammare än vanligt och idag var inget undantag. Gillade "The 90's" showen. Den var himla rolig och även smågripande på sina ställen. Det tyckte jag i varje fall denna bakfylledag. Den touchade på några igenkänningspunkter från barndomen och jag fick igång lite vibbar jag inte kännt på ett tag.
Gick därefter ut på nätet och slösurfade lite. Hittade ett reportage om Broder Daniel från Musikbyrån 2003 på youtube. Minns att jag såg det när det sändes. Nu såg jag det med nyvunnet intresse. Finns mycket man kan känna igen sej i med BD. Särskilt attityden till skapandet och musikbranchen. Det var även en del intervjuer med gitarristen Anders Göthberg som tog livet av sej förra året. Himla tragiskt. Himla irriterande. Hade ju en treårig son och fru osv...
Något som fick mej på bättre humör var två fina nätartiklar om Jonathan Wilson och Laurel Canyon scenen. Kolla själva (och missa inte filmklippet i Rolling Stone artikeln):
http://www.latimes.com/features/la-mag-june072009-laurel-canyon-jam,0,4176210.story
http://www.rollingstone.com/news/story/24761716/hot_scene_the_return_to_laurel_canyon#
Enzo kom hem strax efter nio och vi tog en kvällspromenad i det svala men fina vädret. Väl hemma igen blev det lite käk och vi kollade på premiär avsnittet av säsong två av "True Blood". Good stuff.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar