AC/DC + 30

Vaknade efter en natt av knagglig sömn. Känndes som hjärnan gick på högvarv och gjorde dykningen ner i djupsömnen omöjlig. Well, well. Efter frukosterande + en kopp kaffe fastslog jag att nu var det dags för benet att testas. Det högra, ischiasflummiga, alltså. Höhö. Jag och da Enz vandrade upp på berget och tog oss an femman. Det känndes lite konstigt. Lite lätt stickande i smalbenet och pirrande runt knäregionen. Sket i det och tog mej runt ändå. Har nog inte tappat så mycket i kondis under mitt springuppehåll noterade jag. Har ju promenerat varje dag under tiden. Befarade att benet skulle balla ur igen efter rundan, som det gjorde förra gången, men det gjorde det inte. Yes. Verkar som om jag är tillbaka. Ska nog köpa en sådan där stödstrumpa att ha vid knät dock. Det känns lite slitet och vobbligt.

Efter rundan blev det duch och käk och förberedelse för avfärd mot Lidköping för att plocka upp Martman och Estevez inför AC/DC trippen. Var i Lidköping exakt klockan tre. Woohoo. Jag som alltid brukar lagga lite. Väl hos Martman mötte vi upp med Auto, Tårdi och Öloraklet som alla tre åkte i Autos bil. Planen var nog ursprungligen att åka i nån slags konvoj vilket sket sej omedelbart eftersom jag och Auto tog varsin olika väg ut ur Martmans kvarter och sedan aldrig såg röken av varann. Hehe.
Vi körde över Jung och vid Varatrakten passerade vi genom världens regnoväder. Hagel och hela skiten. Vi började frukta för konsertens välbefinnande. Dock sprack det upp strax därefter och regnet upphörde. Hungern satte in och vi stannade vid "Bögens" innan Alingsås och spisade burgare och korv. Yummy.
Efter lite trixande fram och tillbaka inne i Götet hittade vi ett parkeringshus med en massa lediga platser uppe på taket. Endast fyra kronor i timman. Kick-ass.
Inne på Ullevi började allt ljuvligt. Vi hittade ljuva platser strax framför "avskiljningskravallstaketet" och slog oss ner i det strålande solskenet. Detta ljuva varade i cirka tjugo minuter eller så. Sedan driver ett regnmoln in lokalt över Ullevi och totaldränker oss i typ en timma.

Ungefärlig rekonstruktion av konversation vid bilen när vi var på väg från parkeringshuset:
Martman: Hmmm... Ska jag ta med regnjackan eller inte...
KJ: Äh, fan, det ser ju stabilt ut det här. Jag lämnar paraplyet i bilen.
Martman: Ja, jag struntar i regnjackan.

Räva. När regnet väl upphört hade den värmande solen gått ner bakom scenen och en jobbig kyla började istället kännas av. Den höll i sej hela kvällen och vi stod huttrande och självtorkade sakta i cirka 14-15 grader. Lite småjobbigt.
Det var två förband. Första bandet var svenskt och hette Bullet. Det var i princip en stylad 80-tals klon av AC/DC med en fet sångare som gick runt och hötte med näven mot folk och gjorde "ajjabajja" tecknet med fingret. Som vanligt översken metalaspekterna rock & roll aspekterna, det felet som 99% av alla "AC/DC-influerade" band lider av, men det gick självklart hem hos pöbeln. Jag tyckte det var rätt sugigt. Fanns liksom inget eget alls.
Nästa förband var irländska The Answer. Dom har hypats nått enormt i tidningar som Classic Rock och har nämnts i samma andetag som Crowes och Zep så jag tänkte att detta måste ju vara ett klart uppryck från Bullet. Ack, så fel man kan ha. Enformigt, hårdrockssugigt och i allmänhet rätt pinsamt. Suck.
Blöt och less efter förbanden var man ju kanske inte på topp stämningsmässigt men detta botades omedelbart när introt till AC/DC drog igång och gubbarna äntrade scenen. Vilken klasskillnad. Skitbra konsert verkligen. Helt sjukt att Angus och Brian typ fortfarande rör sej och lirar med samma intensitet som för 10-20 år sedan. Brian sjöng t.o.m. bättre än vid senaste Ullevi besöket 2001. Grymmes.

Efter konserten skulle Tårdi åka med sin brorsa hem så Martman och Estevez åkte med i Autos bil så att jag slapp åka över Lidköping. Väl i parkeringshuset upptäckte jag att det var omöjligt att ta sej ut pga en trafikstockning som började på nedersta våningen och ringlade sej ända upp på taket där jag stod. Natch. Fick vänta i typ en halvtimma innan jag ens kunde lämna parkeringsrutan.
På vägen hem inträdde en hysterisk trötthet och baksidan med att åka själv uppdagades. Lyckades hursomhelst att hålla mej vaken genom att vråla med i AC/DC låtar hela vägen hem och att sträcka lite på benen och insupa lite friskluft under en kissepaus strax före infarten mot Vedum. Var hemma igen runt halv tre på natten. Smällde i mej några knäckemackor, krängde av mej mina fortfarande blöta shorts, noterade att Enzo pajat skärmen på golvlampan i vardagsrummet, tvättade mina blöta stinky feet och stöp i säng. Zzzz. All in all en fin dag.

Sov till typ halv tolv idag men vaknade några gånger innan det av folk som ringde och gratulerade mej på trettioårsdagen. Jepp, jag är från och med idag trettio. "Gubbe!" löd ett av alla dagens SMS. Hehe.
Hursom, jag vaknade och kände mej lite halvrisigt småförkyld som en följd av gårdagens blöta nedkylning. Skakade snabbt av det och gick upp för att finna frukosten serverad på balkongen av the Enz. Finfint väder. Fick två ljuva presenter i form av en Little Feat biljett och en bok av, you got it, AC/DC! Ljuvt. Som sagt. Enzo är ljuv.

Idag kom även Woodstock boxen på posten. Den hade fastnat i tullen såklart så jag fick lösa ut den för 170 kronor. Inte så farligt. Förmodligen den coolaste DVD/Blu-Ray box jag sett med fake-mocka låda med fransar och en massa onödig men rolig skit inuti. Ska bli väldigt kul att skåda.

Kände en viss weirdness i benet under dagens kraftgång. Ingen direkt smärta, bara en massa pirrande och ilande. Hmmm.

Telefonen har gått varm under dagen med gratulationer. Har inte hunnit göra någonting knappt. Enzos kusin Oz telefonerade även och informerade om att han nu investerat i ett PS3 samt GTA 4. Nice. Efter lite tweakande var han online och vi sparkade ett parti röv i multiplayer läget. Kändes stabilt.

Dags att gå och lägga sej. Måste upp strax efter åtta i morrn. Ska till Borås djurpark med Enzos familj. Ska bli intressant, var typ 20 år sedan sist. Kan bli bad även har jag hört...