Jag sitter och slösurfar i köket samtidigt som Devendra Banhart ljuder dämpat från stereon i vardagsrummet. Jag sitter och mår lite konstigt. Lite orolig i magen och lätt nedstämd. Jag känner till att det finns saker jag borde ta tag i men jag har drabbats av den kroniska Kajako (that would be me) sjukan - apati. Vete fan vad den egentligen beror på men jag märker att den infinner sej väldigt ofta nuförtiden. En slags psykisk oförmåga att bli engagerad i saker som borde ligga i mitt intresse och ibland till och med borde tilltala mej väldigt mycket. Kan inte enbart skylla på mitt arbete men jag tror det spelar en stor roll. Det liksom dränerar och bedövar ens kreativitet.
Att vara "låst" de timmar av dygnet då kreativiteten oftast är som störst är för mej fruktansvärt enerverande. Hur ska man hinna med att vara på jobbet 9 timmar per dag, hinna sova ordentligt i typ 8-9 timmar (ja, jag är kanske vek men jag måste det annars blir jag en väldigt sorglig liten person) och sedan försöka utföra alla vardagssysslor, laga mat, äta, underhålla kropp och själ, vara social samt uträtta någonting kreativt och givande på resterande 6 timmar? Är det nått jag inte fattat eller? Vissa kanske klarar detta men jag är inte en av dom.
Jag vet att detta kan te sej provocerande för vissa stackars jävlar men jag känner bara att - o, stora bestialiska finanskrisgudar slå ner med alla era krafter och befria mej från min dagliga börda! Just nu känns det som att alla alternativ är bättre än detta. Fan, jag levde på 4700:-/månad för typ 5 år sedan och jag var trots det oändligt mycket lyckligare. Utanförskap my ass. Moderatbögord för losers. Snackade med en 63 årig kollega på jobbet för några veckor sedan och när han insåg att han i år jobbat 50 år av sitt liv utbrast han spontant "50 år, vilket jävla slöseri". Amen brother, amen.
Jag måste hitta ett kryphål. Nått hållbart sätt att leva på som inte sakta knäcker ens själ.
Mår lite bättre nu känner jag. Är nog lite terapeutiskt det här ändå.
Har klippt gräs idag för första gången i år. Var faktiskt rätt gött, tro det eller ej.
Beställde Wilco DVDn och de två sista Arkiv X boxarna igår och idag klippte jag Dylans senaste. Kajako - mannen som konsumerade oss alla ur finanskrisen. Hehe. Känns lite så ibland. Har aldrig varit mycket för att spara. Visst, jag inser att det rent logiskt har klara fördelar att hålla i sina pengar ibland, men fuck it. Ibland orkar jag inte vara logisk. Fyller hålet i mitt kreativa hjärta med shopping. Snyft, snyft.
Köpte s.k. kruktassar till våra gigantiska balkongkrukor idag. Morsan hävdar att det är bra då dom lyfter upp krukan och gör att syre kan komma in genom hålet i botten. Mahatma var vänlig nog att ta vägarna förbi på hemvägen från sitt jobb för att hjälpa mej lyfta de blytunga fanskapen. Grazie. Noterade också nu på eftermiddagen att ett av fröna jag satte har börjat ta sej. Blev underligt exalterad av detta. Nördfaktor.
Enzo är i Västerås och hänger med Livid, hon som var här i förra veckan. Hon, Enzo alltså, återkommer senare i veckan. Gillar att vara med Enzo. Gillar att vara själv. Låter det logiskt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar