Balkongodlarn

Måndag. Sovit för lite. Tillbaka till jobbet. Kick-ass!

Har dock haft ett enda mission hela dagen för att få tankarna på nått annat - måste få ordning på odling av balkongklängväxt i tid i år. Känns som det måste vara fixat nu i april så den kommer igång ordentligt till sommaren. Hjälp, skrev jag just det där... Vuxenpoäng: 9,8 och jag är nu officiellt en gammal tant. Skit. Jaja... Har i alla fall gjord ett antal halvmisslyckade försök tidigare år men har gett mej fan på att i år ska det blir jungel på väggjäveln!
Gjorde ett besök i det lokala Blomsterlandet och tjötade en bra stund med en som jobbade där om mitt dilemma. Fick ett gäng ljuva tips och varningar. Vet nu ungefär vad jag vill odla för växt (nån typ av klematis eller pipranka), vilken typ av jord den behöver och vilken typ av kruka. Måste tydligen vara en rätt rejäl kruka så att rötterna kan gå ner djupt iom att den blir typ 10m lång. Dock får den inte vara "stängd" utan måste ha hål i botten för dränering vilket leder till problem eftersom krukfan ska stå på min gröna och fina balkongmatta som jag inte vill söla ner varje gång jag vattnar. Och nej - det räcker inte med ett fat under krukan. Tydligen så måste man vattna igenom jorden rätt rejält varje gång vilket gör att rätt mycket vatten kommer ut under krukan. Dang. Måste komma på nån bra lösning för detta och det snart. Bra förslag välkomnas.

Stod i mitt österländska Metrohoroskåp idag att ett slagsmål eventuellt kunde utbryta. Jag lyfte mina trötta ögon från tidningen, blängde småsurt runt i fikarummet och konstaterade att "ja" det är mycket möjligt.

"The Ballad of Hope Nicholls" med bandet Muscadine damp ner från brevinkastet idag. Kände att den inte riktigt var min grej. Är Jonathan Wilsons gamla band och plattan fanns att köpa på Amazon marketplace för typ skit och inget så jag slog till. Wilson är bland de bästa artisterna out there idag enligt mej, men det här va gjort 1997 och killen var typ tonåring eller nått. Jobbig 90-tals-alt-nånting. Klichén om fina viner som mognar med tiden känns lockande att häva ur sej. Men vem vet, den kanske växer efter några fler lyssningar.

Fick även senaste Classic Rock idag. Classic Cock. Klasse Kock. Hoho. Ögnade igenom den och fastnade inte direkt för något. Nån jävla topplista med tidernas 30 bästa rocksångare. Kräksigt värre. Hatar sånn skit, känns som nått dom bara stoppar in för att fylla några tomma sidor med. Ska kolla mer i detalj senare dock. "Cocken" brukar ju hålla en rätt bra kvalitet trots allt. Dom har en rätt stor bredd och är inte så credflåsiga som typ 90% av alla musiktidningar. NME it ain't.
Har faktiskt funderat på om inte man skulle smälla in en prenumeration på Uncut oxå. Dom har en del gött och är rätt billiga har jag för mej. Hmmm.