Systemfettot slår till!

Segade mig upp vid elva idag igen. Enzo var på jobbet och Linux hade åkt. Ensam. Njutning. Käkade frukost och jäste lite framför datorn fram till ett, sedan bar det ner till skolan för en två timmars föreläsning.

Gästföreläsare från Stockholm. Mycket magnetröntgensnack och även lite tjöt om TMS - dvs transkraniell magnetstimulering. Går typ ut på att man skjuter en elektrisk puls genom skallbenet till hjärnbarken och ser vilka roliga effekter det får. Freaky shit!

Systemet på hemvägen. Lyfte in min cykel i cykelstället utanför. Plogmännen hade plogat upp världens driva upp på trottoaren strax framför väggen med cykelställ, så när jag låste fast cykeln där blockerade jag typ den enda framkomliga gångstigen kvar på trottoaren. När jag kommer ut från Systemet möts jag av en flåsig megatjockis som högröd hastar förbi in genom dörrarna. När blicken styrs mot cykeln ser jag att den ligger på marken med framhjulet fortfarande i snurrning. Tecknen tydde på att fettot förmodligen hade försökt kravla sig runt i snödrivan men rivit ner cykeln i allt vältrande, fått panik och satsat på flykt. Kommer fram till cykeln och reser den upp. Ett litet barn står några meter bort och beskådar scenen, säger bestört till sin mor "Varför välte han hans cykel!?!?" varpå modern pedagogiskt svarar "Det var inte med meningen". Fann det hela extremt komiskt. Hängde ölkassarna på styret och traskade hemmåt.

Sedan blev det käk, städning, käk, På spåret, kvällspromenad, duch med seg hårtvätt och nu en öl. Enzo har lagt sig. Funderar på att slänga på nån go DVD och ta ytterligare några pilos...

Terry Reid har stått för dagens soundtrack, bör tilläggas. "Bang You're Terry Reid", "Superlungs" och "River" plattorna för att vara specifik. Från moddig R&B till full on freak-power över loppet av tre skivor.
Kan ni inte på rak arm placera herr Reid så kanske ni åtminstonde har hört Cheap Tricks cover på hans "Speak Now or Forever Hold Your Peace". Fin låt. Mannen gjorde också de briljanta karriärsdragen att tacka nej till att fronta Led Zeppelin och även senare Deep Purple. Jobben gick till Robert Plant respektive Ian Gillan istället, och the rest, as they say, is history... Måste svida lite i efterhand... Åtminstonde i Zeppelin-fallet. Purple har ju alltid kännts lite lökiga.