Mera mörker

Sov till elva idag. Vaknade med lätt huvudvärk och lite sjukvibbar. Fick ju sova ut iaf. Enzo kom hem från jobbet precis när jag gick upp. Hon hade huvudvärk och ont i halsen och fick gå hem.
Glömde att nämna en grej i gårdagens inlägg. Våran kursansvarige informerade oss under gårdagens labb att en snubbe som går samma kurs blev i veckan diagnostiserad med svininfluensan. Vi hade alltså hängt i samma lokaler och labb med honom hela förra veckan. Ljuvt.
Detta sätter ju ovan nämnda sjukvibbar i intressanta kontexter.

Ringde till studievägledaren för våran instution idag angående programbyte och fick det knäckande beskedet att ett regelrätt byte inte var möjligt förrän efter ett år. Bitchen sa det på ett fruktansvärt drygt och otrevligt sätt också. Högskole-faktamässigt-opedagogiskt-skyddad-verkstads-style. Detta slog luften ur mej rätt rejält. Jag kan ju liksom inte fortsätta på programmet så länge eftersom jag inte får ta lån mer än tre år till och eftersom jag inte kommer lyckas ta de poäng som krävs för att få fortsatt CSN stöd.
Kärringen snackade dock om att det eventuellt kan gå att hoppa av programmet och chansa på att få en plats i något annat om inte Antagningsenheten på högskolan redan stängt. Fattar inte exakt vad skillnaden på att byta och att göra detta skulle vara men fick intrycket att detta skulle vara extremt svårt.
Försökte få tag på någon på Antagningsenheten efter detta men deras telefon- och öppetider hade redan varit så jag fick nöja mej med att skriva ett vädjande och extremt sakligt mail istället. Gillar inte att maila i sådana här situationer. Känns oseriöst. Men jag behövde ju komma i kontakt med dem IDAG så det var enda möjligheten. Rabblade upp en radda program jag skulle kunna tänka mej att byta till så nu är det bara att hålla tummarna.

Dagen har annars varit helt upfuckad pga detta. Har mest legat och glott i sängen eller i soffan framför TVn. True Blood, South Park och resten av Short Cuts. Har självklart tjötat med Enzo konstant. God bless att hon orkar med allt. Det är i dessa lägen man verkligen uppskattar att man har någon såpass ljuv vid sin sida. Låter bögigt, visst, men jag är lite obalanserad just nu så låt mej hållas.

Har funderat konstant på vad jag ska ta mej till om ett programbyte inte är en möjlighet. Enzo tog upp några gamla planer på att starta eget som vi bollat förut och det kan ju vara en möjlighet. Vi har en rätt bra idé. Problemet är bara att det inte kan ske över en natt. Hmmm, hjärnan går på högvarv.

Tänker nog skita i morgondagens två föreläsningar. Jag har sjukvibbar och enligt säkerhetsföreskrifterna ang svininfluensan ska man ju hålla sej hemma i sådana lägen. Jag mår även skit rent psykiskt och eftersom jag till 99% inte kommer fortsätta på programmet så känns det bara onödigt att gå dit och förvärra det hela ytterligare.

Undrar hur mycket belastning psyket klarar av? Har de senaste dagarna känts som man varit och touchat på några gränser. Har ju alltid haft back-up planer och grejjer förr i pressade lägen men nu ser det riktigt bistert ut. Och eftersom jag inte bor själv längre så drabbas ju Enzo också om min situation skiter sej fullständigt. Fack.
Får försöka blocka bort alla nojjiga tankar och leva minut-för-minut just nu. Lättare sagt än gjort för en vars hjärna är gjord för att måla upp katastrofscenarion vid minsta lilla motgång. Hehe.

Sorry till ni som läser't by the way - inser att detta blivit värsta gnäll- och deppkavalkaden. Antar att jag hoppas det kan leda till någon slags självterapi eller liknande. Antingen så löser sej situationen på något sätt och bloggeriet återgår till det "normala" eller så falerar hela mitt uppehälle, jag får psykbryt, blir hemlös och bloggar inte alls. Sedär - simpelt!